Sorbus incana E

Svenskt namn: Silveroxel
Bredd: 6-7 m
Användning: Formstark och robust oxel till små miljöer.
Höjd: 7-9 m
Zon: I-III(IV)
Ståndort: Anspråkslös, men undvik kompakterad jord.

Beskrivning:

Ståtlig och formstark oxel med intressant historia. 1901 beskrivs arten av Teodor Hedlund i hans monografi över släktet. Beskrivningen gjordes på odlade träd och man har inte funnit arten naturligt. Den har heller inte varit vanlig i odling. I slutet av 1970-talet planterar dåvarande parkchefen i Alnarp, Klaus Vollbrecht, ut ett träd i parken. Detta hade han ympat upp från en undanträngd Sorbus incana i Köpenhamns botaniska trädgård. Från detta moderträd i Alnarp, som fortfarande finns kvar, har trädet gjort en stark comeback i odling med hjälp av P80-projektet och E-märkningen. Silveroxeln känns igen på sin oerhört samlade krona som först är smalt pyramidal och sedan brett och rundat pyramidal. Många kraftiga skott sitter tätt och bygger upp den jämna kronan som var vår klär sig i en silverluden bladskrud. Snart faller ludenheten av och bladen blir mörkt gröna med grovt sågad kant. Gulbrun höstfärg.